Eriksfilmblogg.blogg.se

Värmlänning som skriver om film, mat och hundar.

Hur många kramar finns det i världen

Kategori: Allmänt

Max jobbar som reklamfilmsfotograf i New york och hela hans liv har brakat samman. Han bestämmer sig för att avsluta sitt liv med att kasta sig ut från ett höghus. Sista sekund så ringer hans mobil och det är hans barndomsvän Peter som ligger på sjukhus med kärlkramp. Han vill göra en film om utvecklingsstörda. Han frågar Max om hjälp och Max packar väskorna och åker till Sverige. 
 
 
När Glada hudik gänget slog igenom så blev det succe direkt i både TV, teater och film. Det gjordes en film "hur många lingon finns det i världen". Den filmen va bra då man där tog vara på Hudik gänget på ett bra sätt och förvaltade varumärket som man ska eller ja de gjorde de bra. Man gick på en väg som ledde till ett mål som kunde ha blivit hjärtskärande men man nådde inte hela vägen dit utan bara nästan.
I " hur många kramar finns det i världen" så går man på samma väg fast båkat och ser målet men man når inte dit. Man står stil och fortsätter att gå bakåt. 
Varför? Jo för här är Glada hudik gänget bara med som en biroll och finns med där bakom medan stora ansikten som Clas malmberg och Per Moberg skiner i rampljuset. Filmen handlar i egentligen om ett triangel drama mellan Malmberg och Mobergs karaktärer och Vanna Rosenberg. Jag antar att det är typ två som bryr sig om de och det är säkert regissören och ljudteknikern bakom allt. Vi andra sitter o väntar på att Glada hudik gänget får komma fram framför kameran och lysa. Filmen har så mycket onödiga scener så man undrar hur ide stadiet har gått till. När Clas Malmbergs karaktär ligger på sjukhus i början (Peter) så mäts hans blodtryck och en dialog går mellan han och en läkare med att han äter fel mat. Men till vilken nytta då? Att han har högt blodtryck har ingen betydelse för oss tittare längrefram i filmen. 
Glada hudik gänget får inte mycket tid i filmen men när de får det så glänser de framför kameran. Charmen, energin och atmosfären de sätter i scenerna är magiskt. När Peters dotter kommer på besök och står utanför dörren. Den känslan är starkare än Mobergs hår och Malmbergs trötta charm. Interjuverna i filmen är tydligen riktiga erfarenheter och minnen från skådespelarna själva och det gör en lite berörd och det vill vi se mer och veta mer utav. Inte Peters svartsjuka kring att Max kysser kvinnan Peter är kär i.. 
 
 
Kommentera inlägget här: