Eriksfilmblogg.blogg.se

Värmlänning som skriver om film, mat och hundar.

Lucia Movie Night

Kategori: Allmänt

Beslutade för att inte skriva om "Point break" då den är så dålig att jag vill inte ens säga något om den. Inte för att slippa skriva något utan det skulle bara bli en sådan negativ text att man skulle bli deprimerad utav den. 
 
I alla fall så var det två andra bra filmer eller ja en var jätte bra medan den andra var bara okej. 
 

En man som heter Ove

 

Nej den här filmen har ingenting med ”Ove Sundberg” att göra och tacka fan för det.

Handlar i största del om en äldre man som berättar sitt liv om hans uppväxt, enorma kärlek för sin fru som är död och hur han är mot sina grannar.

 

Det här är en film som jag tror kommer att tolkas lite som ”Crimson Peak” gjordes när den släpptes i under den här hösten som varit. Crimson Peak tolkades som en renodlad skräckfilm när det i självaverket bara var en film om sorg och kärlek på ett hemsökt hus som mer var ett drama i gotisk ton.

Exakt samma sak kommer ”En man som heter Ove” tolkas som, tror jag. Den här filmen berättar om en man som sörjer, vill få ordning på saker så han inte faller ihop av saknaden efter sin döde hustru. Så han håller i ordning på samhället där han bor, som att banka rätt en skylt som aldrig rör sig när han bankar den utan han bankar på den för att det kanske är en psykologisk sak för att dämpa sorgen? Han gör samma sak varje dag för att få rutiner på sin vardag, glömma det som varit och om någon bryter hans rutin då ligger den personen riktigt illa till. Ove är en man som känner sorg som sagt och det visas på hans ansiktsuttryck ofta, han tror att han inte behöver någon hjälp alls men i självaverket så kanske är det just de som han behöver? Någon att prata med som lyssnar?

Samtidigt så får vi se hans historia som ung och hur han träffar kvinnan med stort K, hon hjälper honom och visar att han är sedd av någon. Det är så mycket mer än bara en komedi men komedin finns där också och den är rasande skickligt skriven. Jag bara älskar alla bilskämt som dras. ”Jag ska köpa en bil” ”Jaha och vad då för sort?” ”ja en Renoir” ”en fransk bil? Ska du köpa en fransk jävla bil?”.

Det finns med en katt i bilden också och den symboliserar något som jag tror är hela historien kring Ove själv: trasig, charmig, en ensam varg med ett stort hjärta.

Lasssegård gör det skickligt med att porträttera som ”Ove”, han har den där teaterblicken få besitter, en blick som kan berätta saker bara genom att titta på blicken.

Filmen hade tjänat på att låta bildspråket tala lite mer än vocieovern, det blir nästan som att höra en annan läsa ur en bok för oss som tittar på filmen. Så ska det ju inte vara på en film, passar bättre i ljudbok.

4/5

 

 

 

 

Star Wars (inte alla)

Kategori: Allmänt

Här kommer några ur Star Wars sagan och lite minnen från mig innan jag såg en del. Sådant kan man spetsa till med på bloggar och främst för att nästan alla har sett Star Wars så att skriva recensioner om denna serie känns bara överflödigt då allt redan är sagts. 
 
Sätter dock en spoiler stämpel på texten utifall att, SPOILERS
 

Star Wars Episode 1: The Phantom of menace

Köpte faktiskt blu-rya boxen idag, tänkte att det kunde vara dags såhär nån vecka innan den allra nyaste filmen dyker upp på bio. Så jag ser igenom varje film och skriver några rader om dom här på bloggen.

Jag såg den Episod 1 någon gång för mer än 12 år sedan, det var på en VHS hemma hos en god vän av mina föräldrar. Den här gode vännen satte på den här filmen för mig när mina föräldrar fikade och pratade med deras vän, man känner så här i efterhand att hjälp vad tiden går. I alla fall, jag minns då att jag älskade den filmen, jag var då 9 år gammal, filmen sprängde min hjärna då. Allt var hur häftigt som helst, allt från lasersvärden, till alla olika ljud till musiken, till varelserna, miljöerna, ja allt. Filmen fångade mig som barn väldigt bra. Jag minns även att den gode vännen till mina föräldrars ena barn kom förbi och sa med en sarkastisk ton ”ha, ser du den där dyngan?” Han var - tror jag - runt 20 års ålder, jag minns inte riktigt men hade växt upp till första trilogin så hade dessa delar varmt om hjärtat. Jag som fick uppleva Episod 1 före jag såg de andra delarna fick den filmen som min upplevelse, det var liksom min nyckel eller dörr till ”Star Wars” världen. Det var alltså ett kärt återseende till många minnen som barn, alltså jag minns så mycket runt om kring det som hände innan jag såg filmen och efter.

Hur är filmen idag i vuxen ålder? Jo den är ytterst annorlunda film, barnsligheten håller inte upp till den nivån man vill att den ska utan det blir lite för mycket i mellan åt. Filmer som ”The Lion king” är äldre än Episod 1 och den filmen håller upp till barnsligheten än idag som då.

Jag är också en av de få som tycker ”Jar jar binks” är skojig fortfarande som jag tyckte att han var när jag var barn, förstår inte hatet, han är liksom till för barn under 10 år och inte grabbar och män över 25 år. Ska inte linda in mig för hårt på det hatet som den här filmen har fått av många besserwissers som inte fick sin barndom återupplevd igen när den nya trilogin kom. Bara för att du inte fick återuppleva samma känsla som du fick av den äldsta trilogin är inte det samma som att den nya trilogin inte gör det för de yngre generationerna som såg den då och även idag får det.

Men summan av gardemumman av den här filmen så tycker jag att den håller delvis fortfarande idag för en som såg den som barn och som nu såg om den i vuxen ålder. Det kan man ju också kritisera, en relevant kritik till det är ju att filmen kanske skulle ha skrivits som att den kunde bjuda in alla i familjen. Ett exempel är ju på filmen som kom redan i år ”Inside out”, där fick alla i familjen vara välkomna och känna igen sig i, det tror jag är Episod 1 största svaghet att den bara riktas åt de yngsta. 

 

 

Star Wars episod 2: The Clone Wars

 

Då har man kommit till den andra delen av den här rymdsagan och den här filmen är den film som jag gillar minst i serien, då menar jag utifrån alla håll som jag sett den på. Precis som med Episod 1 så såg jag den här filmen på  de hederliga VHS – formatet (någon som minns det ens? Videoband) i alla fall så fick jag min VHS kopia av min käre halvbror i födelsedags present tillsammans med två andra VHS filmer för jätte många år sedan. Jag minns att det var en försenad present, min halvbroder kom med presenten i samband med att min lillebror fyllde år vilket är under sommaren. Dom andra två filmerna som jag fick var ”Tomb rider 1 och 2”.

Men som sagt den här filmen gillade inte ens utifrån perspektivet när jag var ett barn heller, jag tyckte då filmen var lång, mycket prat och det hände ingenting för ens mot slutet när bland annat alla jedis slåss och den där häftiga duellen. Minns att jag gillade scenen när alla cloner står samlad i trupper och i en stor arme på slutet och går på skeppen, gillade den scenen riktigt mycket som barn kommer jag ihåg. Men idag – som vuxen - så tittade jag mest på klockan under större delen av filmens gång. Det finns nästan ingen charm, barnslighet, folk pratar bara nonsens om saker som är så irrelevanta att jag önskar att filmen bara kan ta slut någon gång. Jag vet inte men om Lucas ville ha filmerna riktade åt barn så kanske han skulle kunna göra något som kunde få det att vara åtminstone lite charmigt om något. Nu är det mycket vuxna saker där man försöker vara på en barnvänlig nivå, vilket inte funkar här i den här delen av sagan då vi som tittare ser att Anakin mer och mer slåss mot sina känslor och går allt mer och mer över till den där onda sidan. Att bära sin döde moder, slå ihjäl ett folkslag, få ångestattacker, galenskap och mycket annat är inget som man kanske kan låta vara på en barnvänlig nivå, jag tror nämligen att den här delen i sagan hade mått bra utav om Lucas kunde få gå fritt och låta filmen få vara vuxen fullt ut. Förbjuden kärlek på den här nivån blir så fel när man vill låta den vara barnvänlig när den i egentligen bör vara vuxen. Ronjarövardotter är en sådan saga där förbjuden kärlek funkar på en barnvänlig nivå, Star Wars gör inte det.

Men som jag påpekade ovan så har filmen sina ljusa stunder och det är de samma som jag tyckte som när jag var barn, duellen, striden på slutet.

Minns att när jag fick ica kassen av min halvbror så drog jag en oneliner till honom när jag ryckte fram filmerna ur kassen ”Dom här har jag redan sett”. 

 

Star Wars episod 3: The revenge of the sith

 

Då har jag kommit till film tre i den här sagan och den här filmen är den film som jag har sett flest gånger i serien. Jag gick faktiskt på premiären utav den här filmen för 10 år sedan, hjälp vad tiden går alltså men i alla fall så gick jag då och jag minns en del vad som hände med mig innan jag såg den. En av mina halvsystrar hade tagit studenten, och vi andra i släkten firade henne hos en av mina andra halvsystrars gård. Vi alla var på altan och vi käkade tårta, mat och sjöng en del. Det var sommaren 2005 faktiskt så jag minns att det var rätt varmt den sommaren. Jag gick bara runt och tänkte på den här filmen hela tiden, ja jag var filmnörd redan då, i alla fall så jag gick jag runt och tänkte på den under kalaset. Jag var nervös men jag ville så gärna ha med systern och hennes kille på bio tillsammans med min lillebror på den här filmen, Star Wars 3. Lyckligtvis så fick jag med dom och det var kanske främst för att hennes ex var Star Wars nörd och ville så gärna se filmen han också och tyckte det lät som bra ide att se den med oss alla, min halvsyster har aldrig varit någon fantast av sagan.

Jag minns inte så mycket hur min första upplevelse var utav den här filmen då jag har sett den så många gånger att jag inte riktigt minns intrycket. Men jag tror jag tyckte att den var väldigt otäck, orättvis och grym.

Det som jag kunde lägga märke till nu i vuxen ålder var att filmen var betydligt mer tightare rent med det här med ojämnheten och jämnheten. Om Ep 1 och Ep 2 gick upp och ned i kvalité och repliker osv så var Ep 3 betydligt mer stabil på dessa punkter, vilket var en lättnad faktiskt. En sak som jag inte tror så många har märkt med filmen och det är att det saknas väldigt mycket med information, det känns väldigt sönder klippt på något vis, att en massa scener och klipp försvann för att göra filmen kortare. Jag tror att filmen skulle mått bra utav att fått vara minst 60 minuter till för att få ut den här feelingen som man behöver få för att känna den här hopplösheten. Och det är även det som Lucas gjorde ett fel på och det var att han lät Star wars få bli en barnfilms serie och inte en vuxen serie, jag tror att om man la åldersgränsen högre så skulle man kunnat gå djupare. Den har för många vuxenmoment i sig som gör att den det blir jätte konstigt när man väljer att göra en vuxenfilm barnvänlig.

Om man tänker efter så ger det en liten mening till varför manuset är så krassligt typ, att man var som sagt tvungen att hålla sig till barngränsnivån på saker som en vuxna ska se.

Efter filmen så minns jag att jag tänkte ännu mer på filmen under hela vägen hem och drömde även drömmar efteråt att jag var en Jedi och slogs mot Sith. Alltså när jag var barn för 10 år sedan. Hahah

 

Star Wars: The Force Awekens

Filmen är väldigt spoiler känslig, säger man liksom handlingen i förväg så kan det ha förstört en del innan man sätter sig och ser filmen.

Handlingen är in princip att alla letar efter Luke Skywalker, onda som goda. Ett spår har hittats, startskottet börjar med att vi ser två karaktärer prata om någon karta som leder till vår käre hjälte som försvunnit sedan en tid tillbaka.

 

 

Haha det är i egentligen lite sjukt hur man kan byta känsla från ena dagen till den andra när det gäller efter att man har sett en film. Igår så sprängde filmen bort min hjärna av ren underhållning och äventyrs aura. Idag känner jag lite andra saker, men jag ska blanda ihop dessa två och skriva en text utifrån de båda känslorna ihop.

Den här filmen har gjort nästan alla bra saker som krävs för att en film ska bli bra utifrån pappret och inte från subjektivt håll. Reklamen till den här filmen har varit så hemlig och ytlig hela tiden ändå fram tills man satt sig ned i biosalongen och såg handlingen i början. Det är så man gör reklam för en film man låter folk få bli nyfikna och inte medvetna. Man ska ha  frågor. Jag har själv skrivit egna teorier hemma efter filmens alla trailers, diskuterat med förväntansfulla kompisar långt innan om vad som skulle kunna se i filmen och tro mig allt som skrivits och sagt dök aldrig upp i filmen, sånt gillar jag som filmälskare. Filmer ska oavsett film ställa frågor och ge några svar till tittaren och inte svara på allt. Efter jag lämnade salen så fick jag med mig mer frågor efter än vad jag hade innan det är unikt för Hollywood filmer, händer hur mycket som helst utanför. Kul att de vågade göra sådant i Star Wars. Karaktärerna är fantastiska i den här filmen, jag tänker då främst på alla nya som introducerades här, Rey, Finn, Kylo Ren, B-88 och Poe. Kul att de vågar köra på nya idéer där man tar okända ansikten, vågar köra på andra saker än vad vi är vana vid. Tycker också att det är väldigt kul att man också att köra på humor, massor utav humor, filmen är riktigt rolig och jag skrattade högt två gånger i filmen.

Man valde att bryta trenden med att försöka filma Star Wars på ett helt nytt dock, här var det old school igen, vilket man använde sig utav från den äldsta trilogin väldigt mycket. Mycket praktiska effekter som att saker finns att ta på där och att man anställde mycket folk som ställde upp i bakgrunden istället för att använda sig utav datorn till sin hjälp där. Det ger såklart mer liv åt filmens bakgrund när man faktiskt kan ta på det som finns i bild och känna utav aktörernas närvaro. Men frågan är såklart om det blir bättre i en tid som vi lever i dag? Faktumet är: nja. När man kör old school precis som man gjorde med äldsta trilogin så är risken hög att det känns just gammalt när vi lever i denna digitala värld som vi lever i dag, Star Wars surfar då på ett rykte istället för att göra sig revolutionerande ännu en gång som varumärket gjorde förr.

Visst, den här filmen har bäst story utav samtidiga filmer tycker jag men tekniken har gått framåt, det är dags för alla att vilja prova på nya sätt att filma film på och inte bara det säkra kortet.

Betyget är dock fortfarande högt då jag tycker att man lyckas väcka hunger med film sju i serien, man gav mig som tittare en slags längtan utav att vilja veta mer om fortsättningen vilket är trots allt en filmens huvudsyften.

4/5

Årets filmer

Kategori: Allmänt

Årets filmer.

Tänkte här skriva en snabb och kort lista om vilka filmer som jag själv tycker har stuckit ut lite extra det här året. Jag går också efter svenska premiärer så jag kommer att ta filmer som kom ut förra året på galor och i andra länder men kom ut det här året i Sverige.

”Star Wars: The Force Awakens” tar jag inte med då jag anser att den vilar lite väl tryggt hos seriens förra sex delar för mycket.

Spectre

Daniel Crarig har gjort det omöjliga med sin tolkning som den brittiske superspionen. Han har bara blivit bättre och bättre efter varje film som går och såklart så är ”Spectre” hans bästa tolkning som ”Bond”. Här har han på ett brilliant sätt vänt om ”Bond” och gjort honom mer modern och mer mänsklig. ”Bond” är nu en i tiden och är väldigt liten mot det nya samhället, han är som vilken annan människa som helst nu. Vilket också tror jag är hela iden med ”Spectre”, det är hela tiden om val, nytt mot gammalt och saker är inte som förr, dags att ställa om och börja om på nytt. Genialt.

Inside Out

Jag blev i den här filmen liten berörd, skrattade hårt och satt fast klistrad vid bion och älskade varje sekund från detta mästerverk som Pixar släppte det här året. Här så har man varit nära anime och Myazakis världar fast på ett lite mer subtilt sätt, man har försökt sig på att leka med våra känslor och ge dom helt egna personligheter. Makalöst snygg film.

Leviatan

Jag har sett alldeles för lite rysk film så jag tog mig att detta fantastiska guldkorn till film tidigt i vår, det här året. Filmen kom i egentligen förra året men hade som sagt svensk premiär det här året.

I alla fall så blev jag stum efter att jag sett den här filmen hjälp vilken bra film det här var och är, en framtida klassiker som man kan ta fram ur hyllan (eller till skolan) och lära folk om hur olika samhällen kan se ut runt om i världen och kanske främst från dagens Ryssland. En film som hårt kritiserar ryska samhället och slår skickligt ihop metaforiska referenser ifrån myten ”Leviatan” och religion till ett mardrömskt samhälle som faktiskt sker i dag. Filmen är en utav de bästa filmerna som jag har sett det här decenniet till och med.

Sicario

Förmodligen den enda film som hittills har skrämt mig så mycket att jag mått illa efter att jag lämnade bio salen. Mexico är inget land som jag frivilligt tänker ta en turist resa till om jag säger som så. Filmen är rasande skickligt uppbyggd när det gäller att berätta realism och filmmediet i ett, man känner alltså varken att detta är en spelfilm eller en dokumentär utan det är lika mycket utav varje. Moraliska frågor pepprar oss tittare: vems fel var det? Varför gjorde hon så? Var detta rätt utav dom? Får de göra så? Filmen skrämde mig i och med att mycket känns som att lagen kan ta till för att stoppa brottslingar och att brottslingar kan ta över lagen. En paradoxal och moralisk fråga.

Sedan så är ju Emily Blunt hur cool som helst i den här filmen.

Mad Max: Fury Road

Tillsammans med ”Leviatan” så är ”Mad Max” en utav de 10 bästa filmerna som jag har sett det här året. WOW säger jag bara och äntligen fick vi se en film som både är modern och perfekt.

Många har klagat på att ”Max” inte fick vara huvudrollen i den här filmen utan att nån radom brud fick vara det istället, vilket gjorde många arga och besvikna. En kritik som jag aldrig har förstått riktigt, mer relevant kritik vore ju att folk inte gillade filmen på grund utav tonen eller själva världen som filmen utspelar sig på eller att den inte riktigt är deras typ av film. ”Max” har aldrig varit en huvudroll i någon ”Mad Max” film någonsin, han har varit en karaktär vi följt i en värld som ”Max” bara försökt överleva, han är bara där och blir indragen i en massa skit som han inte har något med att göra. Huvudrollen i filmen är just världen och hur människorna lever i den.

Filmen i säg är dock magnifik mer eller mindre, inte en enda skit sak i hela filmen dyker upp alls, inte någon gång. Ofta får vi se ”prinsar och prinsessor” i blockbusters men i ”Fury Road” så har man brutit mot det och låtit både prinsen och prinsessan vara supersoldater och vara lika bra på dem det gör. En film som inte låter en hämta andan.

 

 

Bonus:

Bästa filmen det här decenniet hittills enligt mig är Lars Von Triers ”Nymphomaniac”. Magnifik, gigantisk och filosofisk.

Återkomsten

Jagten

Gravity

Blå är den varmaste färgen.