Eriksfilmblogg.blogg.se

 

En riktigt tät och väl detaljerad spionfilm. 

 

Har sett filmen 2 gånger och kommer se den minst 2 gånger till men det blir efter att jag har läst boken och sett tv.serien. Iallafall så älskar jag den här stilen på spionfilmer mer än någon annan pang pang film. Referens med "Bond" så är de typ ljusår i från varandra när det gäller likheter i spionvärlden. Om "Bond" är den man skickar ut på uppdrag för att rädda världen och unga damer i nöd, så är den här filmen kring vad som sker bakom skrivbordet hos "Bonds" chefer och vilka hemliga möten och uppdrag de har. Sådana här filmer behöver vi mer utav som vi kan "pausa" allt pangadet som Hollywood ger oss årligen. "Tinker" har 2 skott i filmen ( ett av skotten spelas upp 3 gånger) på 120 minuters film. Så i kontrast till "Bond" som räddar världen med puffran så är de en stor skillnad. 

Den här filmen bygger upp stämning med hjälp av mörka miljöer, blickar, mystiska gubbar som har mystiska möten.. Alfredsson (regissören) har hittat tonen och gett filmen rätt så rökig och hotfull stämning som klangar utmärkt ihop med musiken och och de stämningsfulla fotot - Hoyte som fotat filmen överraskar i varje film han fotar. Filmen är välklädd med snygga kosytmer, utsökt whiskey och med detaljerade miljöer - känns ibland som ett avancerat "mad men" avsnitt. Gary Oldman är "George Smiley" lika mycket som Ian Mckellen är "Gandalf". Oldman borde här ha fått sin andra Oscar, men som vanligt så vinner oftast inte de bästa i Oscarsgalan - utan alla andra vinner. Nog om det. Men det man också såg var att filmen saknade en kvinnlig karaktär som gjorde mer än att sära på benen och en av karaktärerna var vid de tillfället "type castad" för sin roll, kan inte säga vad och vem då de spoilar filmen. Men de man också kan klaga på är att de för många duktiga skådespelare i filmen, varje skådis i filmen besitter en sådan hög grad (eller prestanda) att varje skådis i filmen kan mycket väl bära filmen på helt egen hand, nu finns risken att de blir en känsla"för många kockar till en maträtt". Dessutom så är filmens karaktärer påtok för många och alla är allt för ytliga. Filmen känns nästan då som ett tillägg åt något annat eller enbart till för dom som läst boken.

Kommer se filmen fler gånger för att få mer grepp om den och återkomma med en mer helhet av filmen.